Det är mycket nu. Fast inte på det där jobbiga Stefan Sauk/Lorry-sättet. Det är mycket att göra och samtidigt mycket kul. Precis som det ska vara alltså.
13 olika serier har jag under produktion, bland andra en svensk version av Majority Rules. En kanadensisk serie om 15-åriga Becky Richards som hux flux finner sig bli vald till borgmästare i staden Mayfield. Huvudrollen spelas i originalet av Tracy Spiridakos som, med lite tur, kan bättra på sin än så länge inte alltför imponerande imdb-post. Vilket jag tror hon kommer göra också, om inte annat för att hon verkar vara en glad och positiv person även privat.
Jag snubblade nämligen över Tracy's twitter, varpå följande meningsutväxling skedde:
Därmed - all lycka till dig i framtiden Tracy. Jag ska se till att den svensktalande versionen av Majority Rules blir lika bra som originalet - och den tyska.
måndagen den 20:e februari 2012
tisdagen den 24:e januari 2012
Blod och vitlök
Du kanske en gång läste det här inlägget om min späckade höst?
I så fall fick du då veta att jag skulle inleda arbetet med serien "Young Dracula". Det arbetet blev klart strax före jul och nu har serien börjat sändas i SVTB men, såklart, inte bara där - på nätet också.
Och inte nog med det, i sann public-service anda kan du se både den dubbade versionen och originalversionen om du så vill. Du hittar dem här - sen är det bara att välja språk via knapparna under fönstret.
De svenska rollerna görs för övrigt av;
Greven - Daniel Goldmann
Vlad - Simon Sannemark Iversen
Ingrid - Alexandra Alm Nylén
Renfield - Niklas Engdahl
Zoltan - Figge Norling
Robin - Axel Karlsson
Chloe - Saga Dorothea Norling
Graham - Magnus Mark
Elisabeth - Susanna Dilber
Ian - Alvin Nyström
Paul - Emil Smedius
Van Helsing - Björn Bengtsson
Jonathan - Daniel Melén
Lite kul kuriosa om serien: I episod två springer Chloe till rektorn för att berätta att Vlad är vampyr. På skylten till dörren står "Ms M Harker", vilket alla Dracula-fans borde koppla omedelbart. Om inte, fuska genom att klicka på den här länken.
Om du var på bio för inte så länge sen och såg Submarine så kanske du känner igen Craig Roberts - som gör rollen som Robin i originalet. Något säger mig att Craig går en lysande skådiskarriär till mötes.
Det finns för övrigt två säsonger till av Young Dracula, men de kommer vi med allra största säkerhet inte att dubba. I säsong två blir det nämligen betydligt läskigare och blodigare, därmed inte passande för yngre barn. Säsong tre ska vi knappt tala om, då har det blivit en närmast regelrätt action-äventyrsserie med Harry Potter-vibbar som i princip är omöjlig att få in i barnkanalen.
I så fall fick du då veta att jag skulle inleda arbetet med serien "Young Dracula". Det arbetet blev klart strax före jul och nu har serien börjat sändas i SVTB men, såklart, inte bara där - på nätet också.
Och inte nog med det, i sann public-service anda kan du se både den dubbade versionen och originalversionen om du så vill. Du hittar dem här - sen är det bara att välja språk via knapparna under fönstret.
De svenska rollerna görs för övrigt av;
Greven - Daniel Goldmann
Vlad - Simon Sannemark Iversen
Ingrid - Alexandra Alm Nylén
Renfield - Niklas Engdahl
Zoltan - Figge Norling
Robin - Axel Karlsson
Chloe - Saga Dorothea Norling
Graham - Magnus Mark
Elisabeth - Susanna Dilber
Ian - Alvin Nyström
Paul - Emil Smedius
Van Helsing - Björn Bengtsson
Jonathan - Daniel Melén
Lite kul kuriosa om serien: I episod två springer Chloe till rektorn för att berätta att Vlad är vampyr. På skylten till dörren står "Ms M Harker", vilket alla Dracula-fans borde koppla omedelbart. Om inte, fuska genom att klicka på den här länken.
Om du var på bio för inte så länge sen och såg Submarine så kanske du känner igen Craig Roberts - som gör rollen som Robin i originalet. Något säger mig att Craig går en lysande skådiskarriär till mötes.
Det finns för övrigt två säsonger till av Young Dracula, men de kommer vi med allra största säkerhet inte att dubba. I säsong två blir det nämligen betydligt läskigare och blodigare, därmed inte passande för yngre barn. Säsong tre ska vi knappt tala om, då har det blivit en närmast regelrätt action-äventyrsserie med Harry Potter-vibbar som i princip är omöjlig att få in i barnkanalen.
onsdagen den 11:e januari 2012
A great face for radio
Som Anton Berg, producent för bland annat P3 spel, påpekade för mig: "Det var ju ett tag sen du uppdaterade din blogg".
Det är onekligen så. Nyligen tillbaka efter julledighet insåg jag att höstens inläggsskörd bestod av 3 (TRE) inlägg.
Skämmes tammefan.
Visst - anledningen är enkel, jag har haft hiskeligt mycket att göra men det är inte heller hela sanningen. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska skriva. Är det överhuvudtaget någon som läser den här bloggen? Vad vill ni i så fall veta?
Och ja - jag VET att jag låter som alla andra djälva bloggmongon när jag säger förlåt men va fan! Vi har ju ingen lokal....
(om du fattade den vitsen, har du min oändliga respekt och får här en virtuell high-five - *klapp*)
Hur som helst. Det finns en anledning till att jag skriver ett blogginlägg nu och det grundar sig i det faktum att jag åkte bil i söndags kväll och hade turen att höra de sista skälvande minuterna av P3 spel i radion - där det berättades om nästa program och att det skulle handla om det komiska(?) med Resistance 2 på svenska.
Min nyfikenhet ostillad när måndagen kom fann jag mig tvungen att twittra upp Victor Leijonhufvud och fråga vad det rörde sig om. Det ledde till en större diskussion om dubbning och mitt (inte ens i närheten) subtila förslag att jag kunde prata om det i radio.
Och hey presto/simsalabim/alakazam/abrakadabra/jaskaslutakommapåmagiskaordnu fick jag kontakt med ovan nämnde Anton Berg.
And now it's on. Imorgon klockan 15 är jag med som gäst vid inspelningen av P3 Spel, förhoppningsvis klipper de inte bort det till på söndag.
Just det, inför det - lyssna på det här, ety det var det som startade diskussionen.
Det är onekligen så. Nyligen tillbaka efter julledighet insåg jag att höstens inläggsskörd bestod av 3 (TRE) inlägg.
Skämmes tammefan.
Visst - anledningen är enkel, jag har haft hiskeligt mycket att göra men det är inte heller hela sanningen. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska skriva. Är det överhuvudtaget någon som läser den här bloggen? Vad vill ni i så fall veta?
Och ja - jag VET att jag låter som alla andra djälva bloggmongon när jag säger förlåt men va fan! Vi har ju ingen lokal....
(om du fattade den vitsen, har du min oändliga respekt och får här en virtuell high-five - *klapp*)
Hur som helst. Det finns en anledning till att jag skriver ett blogginlägg nu och det grundar sig i det faktum att jag åkte bil i söndags kväll och hade turen att höra de sista skälvande minuterna av P3 spel i radion - där det berättades om nästa program och att det skulle handla om det komiska(?) med Resistance 2 på svenska.
Min nyfikenhet ostillad när måndagen kom fann jag mig tvungen att twittra upp Victor Leijonhufvud och fråga vad det rörde sig om. Det ledde till en större diskussion om dubbning och mitt (inte ens i närheten) subtila förslag att jag kunde prata om det i radio.
Och hey presto/simsalabim/alakazam/abrakadabra/jaskaslutakommapåmagiskaordnu fick jag kontakt med ovan nämnde Anton Berg.
And now it's on. Imorgon klockan 15 är jag med som gäst vid inspelningen av P3 Spel, förhoppningsvis klipper de inte bort det till på söndag.
Just det, inför det - lyssna på det här, ety det var det som startade diskussionen.
måndagen den 28:e november 2011
Gubbsjuka
Jag har, som vanligt, en ny serie på gång. En liten pärla, som vanligt även där kan man säga. Det som också, tyvärr, är som vanligt är att den är befolkad av gubbar, gubbar och åter gubbar.
För, märk väl, våra inköpare gör sig alltid måna om att köpa in serier där man tänker på jämlikhet och dylika frågor. De ställer också frågor till distributörerna - varför kan det inte lika gärna vara en tjej som har huvudrollen? eller Måste det handla om smink och killar bara för att det är tjejer i huvudrollerna?
Det är därför man sällan, men heller inte aldrig, ser serier som bekräftar könsstereotyper i SVTB. Det är säkert också en stor anledning till att så många föräldrar aktivt väljer andra barnkanaler, men nu börjar jag ändå halka in på ett annat spår än vad som först var tänkt.
Tillbaka till min nya serie. Doc Eureka heter den och handlar om en liten figur som reser runt i tid och rum för att bevittna och berätta om olika tekniska genombrott och banbrytande uppfinningar. Såsom hur cykeln kom till, eller tejp eller silkesväv osv.
Hur som helst, dessa resor i historien brukar oftast landa på en manlig uppfinnare eller forskare - vilket väl historiskt sett är korrekt. Utan att mena något illa med det så har väl fler "Eureka-ögonblick" kommit till på grund av män - eller så är det ett fall av att historien tillfaller den som skriver den, vad vet jag?
Icke desto mindre satt jag och tittade igenom rollistan med en av de anställda på dubbfirman som lite kallt, och utan att mena något särskilt med det, sa "Tja, det är ju inte så många tjejer i den här serien".
Och just den kommentaren fick mig att tänka, och säga "Nä, det har du rätt i. Men...ska inte den där lilla huvudpersonen, den där mysko rymdgubben eller vad han nu är för nåt vara en tjej då?"
Och så blir det nu. Den konstiga lilla rymdvarelsen som är vår guide genom historien, alltså den som kallas Doc Eureka, är från och med nu en kvinna istället för en man som det är i original.
Bara så du vet att vi tänker på sånt. Också.
För, märk väl, våra inköpare gör sig alltid måna om att köpa in serier där man tänker på jämlikhet och dylika frågor. De ställer också frågor till distributörerna - varför kan det inte lika gärna vara en tjej som har huvudrollen? eller Måste det handla om smink och killar bara för att det är tjejer i huvudrollerna?
Det är därför man sällan, men heller inte aldrig, ser serier som bekräftar könsstereotyper i SVTB. Det är säkert också en stor anledning till att så många föräldrar aktivt väljer andra barnkanaler, men nu börjar jag ändå halka in på ett annat spår än vad som först var tänkt.
Tillbaka till min nya serie. Doc Eureka heter den och handlar om en liten figur som reser runt i tid och rum för att bevittna och berätta om olika tekniska genombrott och banbrytande uppfinningar. Såsom hur cykeln kom till, eller tejp eller silkesväv osv.
Hur som helst, dessa resor i historien brukar oftast landa på en manlig uppfinnare eller forskare - vilket väl historiskt sett är korrekt. Utan att mena något illa med det så har väl fler "Eureka-ögonblick" kommit till på grund av män - eller så är det ett fall av att historien tillfaller den som skriver den, vad vet jag?
Icke desto mindre satt jag och tittade igenom rollistan med en av de anställda på dubbfirman som lite kallt, och utan att mena något särskilt med det, sa "Tja, det är ju inte så många tjejer i den här serien".
Och just den kommentaren fick mig att tänka, och säga "Nä, det har du rätt i. Men...ska inte den där lilla huvudpersonen, den där mysko rymdgubben eller vad han nu är för nåt vara en tjej då?"
Och så blir det nu. Den konstiga lilla rymdvarelsen som är vår guide genom historien, alltså den som kallas Doc Eureka, är från och med nu en kvinna istället för en man som det är i original.
Bara så du vet att vi tänker på sånt. Också.
tisdagen den 27:e september 2011
Så...vad gör vi med så?
Det finns några enkla fällor att falla i när man översätter engelska serier till svenska. En av de kanske vanligaste är att byta ut "So" mot "Så". Det här är något jag vill ändra på.
Jag ska förklara närmare. Ponera att du har följande replikskifte i en serie:
-So...who's the boss?
-Well, Emma used to be.
-So...she's not the boss anymore?
-You really should ask her.
-Okay. So...where is she?
-Over there!
-Thanks. So, I can go?
(visst, ingen manusförfattare skulle väl från början skriva en sån här dialog men i alla fall).
Om man nu skulle översätta detta skulle det såklart låta lite konstigt:
-Så...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut.
-Så...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Så...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Så, får jag gå?
Normalt sett använder vi nämligen inte "så" på det här sättet och/eller i den här utsträckningen i det svenska språket. Som översättare ska man därför alltid göra sitt yttersta för att byta ut "så" mot någonting annat istället:
-(ja)Ha...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut?
-Då...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Och...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Får jag gå nu?
See what I did there? Undantaget som bekräftar regeln är förstås om man låter användandet av "så" bli ett karaktärsdrag för EN rollfigur, alltså att det är samma återkommande rollfigur som ofta använder "så", men det är svårt att få det att funka i praktiken och låter för det mesta bara svengelskt.
Så...förstår du nu vad jag menar?
Jag ska förklara närmare. Ponera att du har följande replikskifte i en serie:
-So...who's the boss?
-Well, Emma used to be.
-So...she's not the boss anymore?
-You really should ask her.
-Okay. So...where is she?
-Over there!
-Thanks. So, I can go?
(visst, ingen manusförfattare skulle väl från början skriva en sån här dialog men i alla fall).
Om man nu skulle översätta detta skulle det såklart låta lite konstigt:
-Så...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut.
-Så...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Så...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Så, får jag gå?
Normalt sett använder vi nämligen inte "så" på det här sättet och/eller i den här utsträckningen i det svenska språket. Som översättare ska man därför alltid göra sitt yttersta för att byta ut "så" mot någonting annat istället:
-(ja)Ha...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut?
-Då...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Och...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Får jag gå nu?
See what I did there? Undantaget som bekräftar regeln är förstås om man låter användandet av "så" bli ett karaktärsdrag för EN rollfigur, alltså att det är samma återkommande rollfigur som ofta använder "så", men det är svårt att få det att funka i praktiken och låter för det mesta bara svengelskt.
Så...förstår du nu vad jag menar?
tisdagen den 23:e augusti 2011
Späckad höst
"Vad är det på gång då?" är väl den fråga som jag vant mig vid är den vanligaste jag får nu för tiden.
Det är mycket på gång, är svaret. Här är korta exempel på de serier jag ska dra igång dubbning av de närmaste dagarna:
Young Dracula (Den unge greve Dracula). Live-action. Berättelsen om Vladimir, som tillsammans med sin syster Ingrid och deras despotiske far (Greven) flyttar till en vanlig engelsk stad i ett försök att börja om. Eller det vill säga, Vladimir vill börja om och vara en vanlig pojke medan hans far vill fortsätta suga bönders blod och syrran Ingrid vill bli favorit istället för totalt ignorerad av sin far. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
For better or for worse (I nöd och lust). Animerad serie efter seriestrip-förlaga. En lite mer vuxen serie kan man säga, varje avsnitt inleds med att själva serieskaparen berättar en liten anekdot. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
Worst witch (En hopplös häxa). Live-action om Mildred Hubble, den enda flickan med icke-häxa-påbrå som blir intagen som första-års-elev på häxskola. Lite Harry Potter-känsla såklart, med idel flickor i rollerna och en härlig Nurse Ratched-liknande lärarinna. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
Jag sparar det bästa till sist, nämligen The Sparticle Mystery (ingen svensk titel satt ännu). Live-action. En modern sci-fi-take på Flugornas herre är den närmaste liknelse jag kan göra.
Sen tidigare är också följande serier under produktion:
MI High, säsong 5. Den sista säsongen av den OERHÖRT populära agentserien.
Byggare Bob, säsong 18, som precis som säsong 17 (se exempel nedan) numera är datoranimerad.
Rob the Robot. Mycket söt och gulligt snusförnuftig animerad serie om Rob och hans vänner som reser till nya planeter och lär sig nya saker i varje avsnitt.
Ytterligare ett par serier tillkommer för min del, nämligen Serious Ocean (som tidigare sänts textad i SVT) och Djungelboken (vars delar 1-33 rullade i sommarlov i somras).
Dessutom en riktigt litet glädjepiller till animerad serie - Poppy Cat (Katja Katt) - vars ägare, den lilla flickan Lara, i varje avsnitt berättar små underbart fantasifulla historier om sin älskade katt och hennes vänner.
Även i dessa videolösa, men i alla fall länkade, exempel vill jag spara det bästa till sist. Nämligen den australiska serien My place (Min plats). En fantastiskt välskriven serie med en genial plot-point. Alla berättelser utspelar sig nämligen med tio års mellanrum, bakåt i tiden, och kretsar kring ett stort träd där barn från tid till tid lekt och levt. Kolla gärna in hemsidan, den är vacker och tankeväckande - precis som serien.
Inga datum är satta för premiär av dessa serier ännu, förutom 17:e säsongen av Byggare Bob (om du klickar på länken får du höra den svenska versionen av klippet ovan) som drog igång igår, den 22/8. Måndagar, 18.15, i ettan.
*pust*
Det är mycket på gång, är svaret. Här är korta exempel på de serier jag ska dra igång dubbning av de närmaste dagarna:
Young Dracula (Den unge greve Dracula). Live-action. Berättelsen om Vladimir, som tillsammans med sin syster Ingrid och deras despotiske far (Greven) flyttar till en vanlig engelsk stad i ett försök att börja om. Eller det vill säga, Vladimir vill börja om och vara en vanlig pojke medan hans far vill fortsätta suga bönders blod och syrran Ingrid vill bli favorit istället för totalt ignorerad av sin far. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
For better or for worse (I nöd och lust). Animerad serie efter seriestrip-förlaga. En lite mer vuxen serie kan man säga, varje avsnitt inleds med att själva serieskaparen berättar en liten anekdot. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
Worst witch (En hopplös häxa). Live-action om Mildred Hubble, den enda flickan med icke-häxa-påbrå som blir intagen som första-års-elev på häxskola. Lite Harry Potter-känsla såklart, med idel flickor i rollerna och en härlig Nurse Ratched-liknande lärarinna. Serien har tidigare sänts textad i SVT.
Jag sparar det bästa till sist, nämligen The Sparticle Mystery (ingen svensk titel satt ännu). Live-action. En modern sci-fi-take på Flugornas herre är den närmaste liknelse jag kan göra.
Sen tidigare är också följande serier under produktion:
MI High, säsong 5. Den sista säsongen av den OERHÖRT populära agentserien.
Byggare Bob, säsong 18, som precis som säsong 17 (se exempel nedan) numera är datoranimerad.
Rob the Robot. Mycket söt och gulligt snusförnuftig animerad serie om Rob och hans vänner som reser till nya planeter och lär sig nya saker i varje avsnitt.
Ytterligare ett par serier tillkommer för min del, nämligen Serious Ocean (som tidigare sänts textad i SVT) och Djungelboken (vars delar 1-33 rullade i sommarlov i somras).
Dessutom en riktigt litet glädjepiller till animerad serie - Poppy Cat (Katja Katt) - vars ägare, den lilla flickan Lara, i varje avsnitt berättar små underbart fantasifulla historier om sin älskade katt och hennes vänner.
Även i dessa videolösa, men i alla fall länkade, exempel vill jag spara det bästa till sist. Nämligen den australiska serien My place (Min plats). En fantastiskt välskriven serie med en genial plot-point. Alla berättelser utspelar sig nämligen med tio års mellanrum, bakåt i tiden, och kretsar kring ett stort träd där barn från tid till tid lekt och levt. Kolla gärna in hemsidan, den är vacker och tankeväckande - precis som serien.
Inga datum är satta för premiär av dessa serier ännu, förutom 17:e säsongen av Byggare Bob (om du klickar på länken får du höra den svenska versionen av klippet ovan) som drog igång igår, den 22/8. Måndagar, 18.15, i ettan.
*pust*
tisdagen den 16:e augusti 2011
Om saknad
Hej.
Jag är tillbaka. Jag vet inte om du saknat mig och det gör inget om du inte har det, mitt första inlägg på ett par månader kommer ändå att handla om saknad - av en väldigt speciell anledning.
Igår fick jag nämligen förmånen att gå på galapremiären av Anders Grönros nya film Jag saknar dig.
En film som undviker att hänfalla åt klichéer och som går sin egen väg. Som berättas genom brottstycken av minnen, upplevda av en tjej som förlorar det som hon inte helt och fullt insåg var det viktigaste i hennes liv.
En film som känns oerhört äkta - och det här är kanske svårast att förklara: Jag retade mig nämligen inledningsvis på skådespeleriet, tills jag insåg att det var för att det kändes som att de inblandade inte spelade - de VAR sina roller. Detta, tillsammans med det jag tidigare sa att inga klichéer tilläts ta sig in i filmen gjorde hela upplevelsen väldigt verklig och, just, äkta.
Exempel: En av de starkaste scenerna utspelar sig i en kyrka, där en ung man i vredesmod vrålar ut en låt han skrivit till begravningen. Låtens text och karaktär är inte av den vanliga sort man hör i en kyrka, milt sagt, men ändå struntar man i eftermälet. Det lämnas därhän och vi får tänka själva - det är inte det som är det viktiga.
En tonårsförälskelse skildras också rent och äkta, utan onödigt exploaterande av den eller onödigt liggande om vi säger så. Också befriande och, tycker jag, äkta.
Dialogen är dessutom magnifik. Här har ingen vuxen lagt orden i mun på ungdomarna det handlar om. De pratar som de pratar på riktigt, det låter inte brådmoget.
Alltså, om du inte har förstått det än. Gå och se Jag saknar dig, bara du är beredd på att gråta floder. Ibland blandat med salig glädje av den kanske mest smärtsamma sort du någonsin upplevt.
För även den djupaste smärta har en mening.
Jag saknar dig har biopremiär den 19:e augusti.
Jag är tillbaka. Jag vet inte om du saknat mig och det gör inget om du inte har det, mitt första inlägg på ett par månader kommer ändå att handla om saknad - av en väldigt speciell anledning.
Igår fick jag nämligen förmånen att gå på galapremiären av Anders Grönros nya film Jag saknar dig.
En film som undviker att hänfalla åt klichéer och som går sin egen väg. Som berättas genom brottstycken av minnen, upplevda av en tjej som förlorar det som hon inte helt och fullt insåg var det viktigaste i hennes liv.
En film som känns oerhört äkta - och det här är kanske svårast att förklara: Jag retade mig nämligen inledningsvis på skådespeleriet, tills jag insåg att det var för att det kändes som att de inblandade inte spelade - de VAR sina roller. Detta, tillsammans med det jag tidigare sa att inga klichéer tilläts ta sig in i filmen gjorde hela upplevelsen väldigt verklig och, just, äkta.
Exempel: En av de starkaste scenerna utspelar sig i en kyrka, där en ung man i vredesmod vrålar ut en låt han skrivit till begravningen. Låtens text och karaktär är inte av den vanliga sort man hör i en kyrka, milt sagt, men ändå struntar man i eftermälet. Det lämnas därhän och vi får tänka själva - det är inte det som är det viktiga.
En tonårsförälskelse skildras också rent och äkta, utan onödigt exploaterande av den eller onödigt liggande om vi säger så. Också befriande och, tycker jag, äkta.
Dialogen är dessutom magnifik. Här har ingen vuxen lagt orden i mun på ungdomarna det handlar om. De pratar som de pratar på riktigt, det låter inte brådmoget.
Alltså, om du inte har förstått det än. Gå och se Jag saknar dig, bara du är beredd på att gråta floder. Ibland blandat med salig glädje av den kanske mest smärtsamma sort du någonsin upplevt.
För även den djupaste smärta har en mening.
Jag saknar dig har biopremiär den 19:e augusti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)