OBS!

Observera att bloggen inte är kopplad till, eller officiell för, SVT. Åsikter och tankar är mina egna och privata.

tisdag 22 juni 2010

Sprechen sie turkisch?

En till serie som jag har fått hand om är en tysk live-action-serie om en pojke och hans gris.

Det i sig är ju inget problem eftersom det finns folk som kan översätta tyska också, men problem uppstod istället när det inte längre pratades tyska i serien utan turkiska. Inte på det viset att turkiska inte går att översätta utan på det här viset: hur ska man förhålla sig till att det talas TVÅ utländska språk i en serie som ska bli svensktalande?

För att förstå min ståndpunkt ytterligare: I serien förekommer en tysk "familj", det vill säga en pojke, hans pappa och pojkens farföräldrar. Deras vägar korsas med en ensamstående mor och hennes båda döttrar samt moderns föräldrar, som alla är invandrade turkar.
Med andra ord är de allihop tvåspråkiga och slänger ibland in enstaka ord, korta och/eller långa meningar på turkiska.

I det tyska manuset visar det sig ibland vara översatt genom att det först står "Turkisch" och sen vad vederbörande säger, ibland står det bara "Turkisch" och sen ingen förklaring.

Detta skapar egentligen två problem. För det första måste ju vi veta exakt vad det är de säger bara för att vi inte kan sända ut en serie där personer säger något som vi inte vet vad det är.
Givetvis är det väl så att de inte säger något politiskt brännbart eller så men icke desto mindre, vi måste veta vad som sägs.

Problem två är - ska det översättas? Uppenbarligen finns det ett syfte i originalet med att man inte ska förstå vad de säger när det inte finns någon klargörande översättning.

Detta blev lite huvudbry för oss men vi beslutade i alla fall att dels, såklart, översätta de turkiska delarna så att vi vet vad de säger men sen att dessa delar inte ska sägas på svenska utan behållas på turkiska.

Det i sig ledde till ytterligare "problem". För det första att vi behövde ha tag på någon som kunde översätta från turkiska och för det andra hitta skådespelare som talar flytande svenska och turkiska - vilket i sig kan vara bra i slutändan eftersom det är bra att bredda sin skådisbas med flerspråkiga människor.

De sakerna är det upp till dubbningsfirman att lösa, men jag hade genast ett tips att ge - min gamle gode svt-kollega Stephan Yüceyatak talar en del turkiska och är dessutom sugen på att dubba - så jag satte dem i kontakt med varandra. Förhoppningsvis kommer allt att ordna sig på allra bästa sätt och dessutom - det är väl på tiden att det pratas turkiska i en barn-serie på TV?

fredag 18 juni 2010

Jämställdet

Många, många, gånger har jag retat upp mig på att det är så få filmer och TV-serier som handlar om kvinnor (och som inte blir klichefestivaler). Nu har jag fått det bekräftat och samtidigt ett recept på en liten formel man kan applicera på en film eller tv-serie för att se om den är jämställd.

Det är den utmärkte manusförfattaren John August som i ett inlägg på sin blogg uppmanar alla manusförfattare att ställa sig tre frågor om sina manus;

1. Finns det två eller fler kvinnliga, namngivna, karaktärer?
2. Pratar de med varandra?
3. Om de pratar med varandra, pratar de om något annat än en man?

Detta är det så kallade Bechdel-testet som fått sitt namn efter tecknaren Alison Bechdel.

När jag skickade ut den här länken till mina kollegor här på inköp var den en av dem som berättade att för henne, som dokumentärinköpare, är det näst intill omöjligt att hitta dokumentärer om kvinnor. Även kvinnor gör, tydligen, dokumentärer om män.

Tittar man på barnprogram så får jag också en känsla av att de flesta barn-serier handlar om pojkar. Hurra för Kalle, Wibbly Gris, Kipper, Nicke Nyfiken, Rorri osv. I och för sig är vi nog mer jämställda på Barnkanalen än många av våra konkurrenter. Vi har ju också Olivia, Lata Lucy, Zoe Kezako och några till. Extra bra är det förstås när serier som handlar om flickor inte automatiskt betyder att de gör specifikt flickiga saker. I byggare Bob finns ju dessutom Wilma som är klart jämlik med Bob och det är också bra.

onsdag 16 juni 2010

Det här med översättning

Det kom ett brev från en arg tittare som reagerat på diverse översättningar, alltså dubb-översättningar. Mer specifikt pekade han på en karaktär som vid ett tillfälle får frågan om hur han mår, varpå han svarar "Bra som regn!".

Det bör tilläggas att den arga tittaren själv jobbar som översättare och undertextare och just undertextare är nyckelordet i det här fallet.

Undertextare och dubböversättare är nämligen två HELT skilda saker. Som undertextare arbetar man ofta med att förkorta och förenkla en text för att klämma in en hel lång harangs andemening på två begränsade rader.

Som dubböversättare måste du ofta leka med språket och orden för att få en begriplig, TALAD, replik att ligga någorlunda rätt i munnen.

Jo, visst, säger du men... "Bra som regn"!? Jo, naturligtvis är originalrepliken "Right as rain", det vill säga "Prima", "Jättebra", "Finfint" och så vidare och förmodligen hade de varit ett bättre alternativ, men då ska man också ta med själva rollfigurens sätt att prata i beräkningen.

Just den här figuren kanske använder det som ett uttryck när man frågar honom hur han mår. "Bra som regn" kan ju faktiskt vara ett slags halvironiskt uttryckt som betyder "Jo, jag mår väl bra fast det kunde vara bättre".

I vilket fall som helst är det nästan lite komiskt, tycker jag, när någon säger "sådär får man inte säga" för vem är det som har bestämt det? Det språk vi talar idag låter inte alls som det språk som talades för 50 år sen. Språket utvecklas och även om jag också själv är lite allergisk mot direktöversättningar och hellre använder ett mer svenskt uttryck så...ja...vad är egentligen rätt?

onsdag 9 juni 2010

Episod 1 översatt!

Översättaren som fått "min" första serie i sitt glada knä har nu levererat den första episoden och gjort det väl. På det stora hela var det nästan ingenting att anmärka på, förutom det hon själv anmärkt på - att det kan bli lite konstigt när man översätter ibland.

Grundtesen är ju att försvenska alla namn som finns, alltså säga dem på svenska. Men då blir det lite...konstigt att säga "Arabgatan" istället för "Arab street". Så det fick bli "Atlasgatan" istället.

Namnen som förekommer i serien är annars rätt neutrala, utöver en rollfigurs lillebror så går alla namnen att säga på svenska. Just lillbrorsan heter "Damon" vilket inte känns så värst svenskt, det har vi istället översatt till "Jakob" - som gör att man formar munnen på nästan samma sätt.

Även en tjej, en birollsfigur heter numera "Kelly" istället för "Chelsea".

fredag 4 juni 2010

Recension: The Road

Boken The Road var den första bok som fått mig att gråta. Filmen lyckas med samma sak.

Till skillnad från Död snö, som jag recenserade häromdagen, så har The Road hela tiden ett syfte med varje scen och varje rollfigur har sin tydliga motivation. Till och med mamman, även om den är lite mer otydlig.

Pappan tänker göra allt, verkligen ALLT, för att hans son ska överleva. Sonen själv tänker inte vika från sin fars sida. Rövarna de stöter på har också sin tydliga, otäcka, motivation till varför de gör vad de gör. Alla vill helt enkelt överleva, med hjälp av mer eller mindre vidriga metoder.

För det är lika bra att säga det med en gång: det här är "Feel-bad movie of the year". Sällan har en film fått mig att må så illa och vara så rädd för framtiden som denna. Allting är FRUKTANSVÄRT dystert. Hela världen brinner och ingenstans ser man till vare sig djur eller växtlighet, i alla fall inga levande såna.

De enda man ser är människor och här kommer kanske min enda lilla invändning - är det inte lite väl få människor? Jag menar, hur illa det än är så har människor en förmåga att samla sig och försöka återuppbygga - men det har man helt skalat bort här, precis som i boken i och för sig så den följer den troget. Men. I alla fall. Det var något jag saknade i boken också.

Däremot har jag inga invändningar mot varför vi aldrig får veta varför världen har gått under. Våra huvudpersoner har heller aldrig fått veta så - precis som de - kastas vi in i en okänd, dyster och vansinnig värld där man inte kan ta något eller någon för given.

Viggo Mortensen är för övrigt helt superb. Kodi Smit-McPhee likaså. Man känner deras smärta och strimmor av hopp. Man känner allt så...oerhört mycket. Säkert påverkade filmen mig extra mycket eftersom jag såg mig själv och min egen son i dem och hur mycket jag själv skulle offra för att hålla honom vid liv. Då frågar jag mig bara varför far och son aldrig säger att de älskar varandra? Men så tänker jag att det kanske är syftet för oss som ser den, att inse att vi måste, måste, berätta för de vi älskar att vi gör det så att det en dag plötsligt inte är för sent.

Betyg: 5 av 6

torsdag 3 juni 2010

Money, money, money

Det där projektet som jag pratat om tidigare, igår och idag har det dragits upp lite mer konkret planering för det, som också innefattar ett skrivet kontrakt med den dubbningsfirma som ska göra själva jobbet.

Vad det kostar, totalt och per avsnitt, kan jag såklart inte avslöja men jag kan säga så mycket att en serie på 26 avsnitt om 24 minuter vardera...det blir en del pengar. Mer än min årslön (vilket i och för sig inte är så svårt att komma upp i).

onsdag 2 juni 2010

Recension: Död snö

Eller som en visst komikergäng brukade säga: And now for something completely different.

Död Snö är en norsk film om ett gäng norska läkarstudenter som åker på påsklov till en stuga som ligger i tjottahejti uppe bland de norska fjällen. Där stöter de på....ja vadå egentligen?

Enligt alla uppgifter jag läst, och vad de själva säger i filmen, så handlar det om nazi-zombies...men jag håller inte med. Jag återkommer till det.

Tillbaka till andra stycket och du förstår att jag gillar det här - A for effort om man säger så. Tyvärr är det inte mycket mer jag gillar med den här filmen, vilket är så synd eftersom det kunde blivit så bra.

Det största problemet är alltså själva zombiesarna, som inte är några traditionella zombies - och det menar jag inte bara för att de är gamla nassar, utan för att de besitter intelligens och kan prata! Ett ännu större problem ligger i vad som motiverar dem att göra det de gör.

Traditionella zombies har bara ett mål - att äta levande människor. De är inte onda, de är bara som en bakterie som äter allt i sin väg. Men i Död snö har man skrivit in något slags syfte till varför nazombiesarna gör det de gör. Det hintas om att de jagar upp de medverkande för att de stoppat på sig en gammal skatt som nazombiesarna robbade med sig en gång för länge sen.

Men! Det förklarar inte varför de har ihjäl tre personer som omöjligt kan ha någon del av skatten på sig, eftersom de inte var med när den hittades. Kalla mig puritan men jag tycker nog att man i det här fallet skulle ha löst detta dilemma lite snyggare. Gjort en "Evil Dead" (som också refereras till flitigt i filmen) och låtit kidsen hitta skatten för att i och med det väcka de döda nassarnas vrede. Då hade motivationsproblemen varit bortblåsta och även ökat ungdomarnas
motivation till att överleva och kanske rent av gett lite insider-intriger - det hade varit mumsigt!

Som det är nu har också filmen lite svårt att bestämma sig för om den ska vara splatterkomedi eller seriös skräckis. Hade man tagit splatterkomedi-konceptet ett steg längre här hade det också blivit...bättre i alla fall.

Men, som sagt, A for effort och det är kul att norrbaggarna ändå fått ihop en hyfsat habil rulle.

2 av 6

Ps Onyanserat tyckte bättre om filmen och har tre andra, öhm, tips? Ds

tisdag 1 juni 2010

Mer om projektet(t)

Yes, har då tittat på tre avsnitt (som visade sig vara 22 minuter långa och inte 30), vilket betyder att de kommer att få en "slotlängd" på 25 minuter. I tablån kommer det alltså vara insatt på 25 minuter, men i själva verket är det 22 minuter - vilket lämnar utrymme för trailer och marknadsföring av andra program.

Jag har också läst in mig på serien och dess medverkande, lustigt nog innehas en av huvudrollerna av en tjej vi haft och har med i en annan serie - hon är en stigande stjärna på
den australiska film- och TV-himlen. Mer om det senare, kanske närmare sändning.

Ännu finns nämligen inget sändningsdatum klart för den här serien så jag håller den hemlig till dess.

Nåväl, nästa steg är att träffa dubbningsfirman för att gå igenom seriens upplägg, vilka roller som finns och vilken omfattning det blir på översättning. I just det här fallet är det lite sång med också vilket gör det lite knepigare att översätta. Eftersom det också är live-action, alltså inte animerat, blir det svårare att översätta eftersom det översatta måste passa munrörelserna bättre då.