OBS!

Observera att bloggen inte är kopplad till, eller officiell för, SVT. Åsikter och tankar är mina egna och privata.

måndag 28 november 2011

Gubbsjuka

Jag har, som vanligt, en ny serie på gång. En liten pärla, som vanligt även där kan man säga. Det som också, tyvärr, är som vanligt är att den är befolkad av gubbar, gubbar och åter gubbar.

För, märk väl, våra inköpare gör sig alltid måna om att köpa in serier där man tänker på jämlikhet och dylika frågor. De ställer också frågor till distributörerna - varför kan det inte lika gärna vara en tjej som har huvudrollen? eller Måste det handla om smink och killar bara för att det är tjejer i huvudrollerna?
Det är därför man sällan, men heller inte aldrig, ser serier som bekräftar könsstereotyper i SVTB. Det är säkert också en stor anledning till att så många föräldrar aktivt väljer bort andra barnkanaler, men nu börjar jag ändå halka in på ett annat spår än vad som först var tänkt.

Tillbaka till min nya serie. Doc Eureka heter den och handlar om en liten figur som reser runt i tid och rum för att bevittna och berätta om olika tekniska genombrott och banbrytande uppfinningar. Såsom hur cykeln kom till, eller tejp eller silkesväv osv.

Hur som helst, dessa resor i historien brukar oftast landa på en manlig uppfinnare eller forskare - vilket väl historiskt sett är korrekt. Utan att mena något illa med det så har väl fler "Eureka-ögonblick" kommit till på grund av män - eller så är det ett fall av att historien tillfaller den som skriver den, vad vet jag?

Icke desto mindre satt jag och tittade igenom rollistan med en av de anställda på dubbfirman som lite kallt, och utan att mena något särskilt med det, sa "Tja, det är ju inte så många tjejer i den här serien".
Och just den kommentaren fick mig att tänka, och säga "Nä, det har du rätt i. Men...ska inte den där lilla huvudpersonen, den där mysko rymdgubben eller vad han nu är för nåt vara en tjej då?"

Och så blir det nu. Den konstiga lilla rymdvarelsen som är vår guide genom historien, alltså den som kallas Doc Eureka, är från och med nu en kvinna istället för en man som det är i original.

Bara så du vet att vi tänker på sånt. Också.

tisdag 27 september 2011

Så...vad gör vi med så?

Det finns några enkla fällor att falla i när man översätter engelska serier till svenska. En av de kanske vanligaste är att byta ut "So" mot "Så". Det här är något jag vill ändra på.

Jag ska förklara närmare. Ponera att du har följande replikskifte i en serie:

-So...who's the boss?
-Well, Emma used to be.
-So...she's not the boss anymore?
-You really should ask her.
-Okay. So...where is she?
-Over there!
-Thanks. So, I can go?

(visst, ingen manusförfattare skulle väl från början skriva en sån här dialog men i alla fall).

Om man nu skulle översätta detta skulle det såklart låta lite konstigt:

-Så...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut.
-Så...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Så...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Så, får jag gå?

Normalt sett använder vi nämligen inte "så" på det här sättet och/eller i den här utsträckningen i det svenska språket. Som översättare ska man därför alltid göra sitt yttersta för att byta ut "så" mot någonting annat istället:

-(ja)Ha...vem är boss?
-Tja, Emma var det förut?
-Då...är hon inte boss nå'mer?
-Du borde nog fråga henne.
-Okej. Och...var är hon?
-Därborta!
-Tack. Får jag gå nu?

See what I did there? Undantaget som bekräftar regeln är förstås om man låter användandet av "så" bli ett karaktärsdrag för EN rollfigur, alltså att det är samma återkommande rollfigur som ofta använder "så", men det är svårt att få det att funka i praktiken och låter för det mesta bara svengelskt.

Så...förstår du nu vad jag menar?

tisdag 23 augusti 2011

Späckad höst

"Vad är det på gång då?" är väl den fråga som jag vant mig vid är den vanligaste jag får nu för tiden.
Det är mycket på gång, är svaret. Här är korta exempel på de serier jag ska dra igång dubbning av de närmaste dagarna:

Young Dracula (Den unge greve Dracula). Live-action. Berättelsen om Vladimir, som tillsammans med sin syster Ingrid och deras despotiske far (Greven) flyttar till en vanlig engelsk stad i ett försök att börja om. Eller det vill säga, Vladimir vill börja om och vara en vanlig pojke medan hans far vill fortsätta suga bönders blod och syrran Ingrid vill bli favorit istället för totalt ignorerad av sin far. Serien har tidigare sänts textad i SVT.



For better or for worse (I nöd och lust). Animerad serie efter seriestrip-förlaga. En lite mer vuxen serie kan man säga, varje avsnitt inleds med att själva serieskaparen berättar en liten anekdot. Serien har tidigare sänts textad i SVT.



Worst witch (En hopplös häxa). Live-action om Mildred Hubble, den enda flickan med icke-häxa-påbrå som blir intagen som första-års-elev på häxskola. Lite Harry Potter-känsla såklart, med idel flickor i rollerna och en härlig Nurse Ratched-liknande lärarinna. Serien har tidigare sänts textad i SVT.




Jag sparar det bästa till sist, nämligen The Sparticle Mystery (ingen svensk titel satt ännu). Live-action. En modern sci-fi-take på Flugornas herre är den närmaste liknelse jag kan göra.




Sen tidigare är också följande serier under produktion:
MI High, säsong 5. Den sista säsongen av den OERHÖRT populära agentserien.



Byggare Bob, säsong 18, som precis som säsong 17 (se exempel nedan) numera är datoranimerad.



Rob the Robot. Mycket söt och gulligt snusförnuftig animerad serie om Rob och hans vänner som reser till nya planeter och lär sig nya saker i varje avsnitt.



Ytterligare ett par serier tillkommer för min del, nämligen Serious Ocean (som tidigare sänts textad i SVT) och Djungelboken (vars delar 1-33 rullade i sommarlov i somras).

Dessutom en riktigt litet glädjepiller till animerad serie - Poppy Cat (Katja Katt) - vars ägare, den lilla flickan Lara, i varje avsnitt berättar små underbart fantasifulla historier om sin älskade katt och hennes vänner.

Även i dessa videolösa, men i alla fall länkade, exempel vill jag spara det bästa till sist. Nämligen den australiska serien My place (Min plats). En fantastiskt välskriven serie med en genial plot-point. Alla berättelser utspelar sig nämligen med tio års mellanrum, bakåt i tiden, och kretsar kring ett stort träd där barn från tid till tid lekt och levt. Kolla gärna in hemsidan, den är vacker och tankeväckande - precis som serien.

Inga datum är satta för premiär av dessa serier ännu, förutom 17:e säsongen av Byggare Bob (om du klickar på länken får du höra den svenska versionen av klippet ovan) som drog igång igår, den 22/8. Måndagar, 18.15, i ettan.

*pust*




tisdag 16 augusti 2011

Om saknad

Hej.

Jag är tillbaka. Jag vet inte om du saknat mig och det gör inget om du inte har det, mitt första inlägg på ett par månader kommer ändå att handla om saknad - av en väldigt speciell anledning.

Igår fick jag nämligen förmånen att gå på galapremiären av Anders Grönros nya film Jag saknar dig.
En film som undviker att hänfalla åt klichéer och som går sin egen väg. Som berättas genom brottstycken av minnen, upplevda av en tjej som förlorar det som hon inte helt och fullt insåg var det viktigaste i hennes liv.

En film som känns oerhört äkta - och det här är kanske svårast att förklara: Jag retade mig nämligen inledningsvis på skådespeleriet, tills jag insåg att det var för att det kändes som att de inblandade inte spelade - de VAR sina roller. Detta, tillsammans med det jag tidigare sa att inga klichéer tilläts ta sig in i filmen gjorde hela upplevelsen väldigt verklig och, just, äkta.

Exempel: En av de starkaste scenerna utspelar sig i en kyrka, där en ung man i vredesmod vrålar ut en låt han skrivit till begravningen. Låtens text och karaktär är inte av den vanliga sort man hör i en kyrka, milt sagt, men ändå struntar man i eftermälet. Det lämnas därhän och vi får tänka själva - det är inte det som är det viktiga.

En tonårsförälskelse skildras också rent och äkta, utan onödigt exploaterande av den eller onödigt liggande om vi säger så. Också befriande och, tycker jag, äkta.

Dialogen är dessutom magnifik. Här har ingen vuxen lagt orden i mun på ungdomarna det handlar om. De pratar som de pratar på riktigt, det låter inte brådmoget.

Alltså, om du inte har förstått det än. Gå och se Jag saknar dig, bara du är beredd på att gråta floder. Ibland blandat med salig glädje av den kanske mest smärtsamma sort du någonsin upplevt.

För även den djupaste smärta har en mening.



Jag saknar dig har biopremiär den 19:e augusti.

tisdag 7 juni 2011

Ebeltoft - Dag 2

Morgonen inleddes med en oerhört intressant föreläsning av Stacey Matthias. Hon driver ett bolag som heter Insight Kids och som jobbar med att undersöka hur barn konsumerar media. Alltså inte så mycket vilka utan hur. Till exempel det faktum att även om barn fortfarande läser böcker idag så läser dem allt oftare böcker på en  iPad eller liknande.
Hon hade många fascinerande saker att berätta, men det vore såklart omöjligt för mig att redovisa hela hennes föreläsning här, ta istället en titt på en liknande föreläsning hon höll tidigare i år.



För övrigt ska bara tilläggas att "vår" föreläsning också inleddes med "Simon says". Jag kom trea.

Efter det var det så dags för workshop med Andrzej Maleszka, och den här gången blev det lite workshop.
Dock insåg jag ganska fort att det handlade mest om regi av barn för dramaproduktioner, alltså inte riktigt mitt gebit, men det fanns en del att ta med sig därifrån.
Andrzej inledde med att tala mycket om hur han jobbar och att just casting är essentiellt när det gäller barn. Han hade också några trick för att se vilka barn som fungerar som skådisar. Först och främst att dela upp barn i mindre grupper, ge en av dem en (teatral) uppgift och sen - inte titta på hur det barnet utför uppgiften lika mycket som att hellre observera hur övriga reagerar på det som händer.
Att ha bra barnskådisar handlar nämligen inte om att kunna "spela", det handlar om att kunna reagera.

Magi var, och är, en mycket viktig faktor i allt han gör - det visade han också exempel på - eftersom magi är något som fortfarande är verkligt för barn.



Vi fick också delta i ett litet experiment - han visade oss halva en film som han gjort, sen fick vi jobba ihop i grupp och avsluta berättelsen. Kul, intressant och lärorikt.

Tråkigt nog var själva workshopen lite väl kort, hade jag vetat om det hade jag kunnat ta ett tidigare flyg hem. Som det blev nu fick jag sitta och vänta och göra ingenting i några timmar och istället komma hem halv två på natten men...ja, det är smällar man får ta.

Jag är några erfarenheter rikare och det är mycket värt.

torsdag 26 maj 2011

Ebeltoft - Dag 1

Ja, jag säger "Dag 1" eftersom det inte var någon dag för mig här igår. Jag kom ju på kvällen.

Nog med hårklyverier. Vidare till vad som har hänt idag:

På schemat stod "Workshop Dubbing" men i ärlighetens namn var väl "Workshop" fel ord eftersom det mer handlade om föreläsningar. Först ut var svenske Peter Sjöquist.

Och, ingen skugga över Peter, men det han pratade om var sånt som jag redan visste - eftersom han pratade om dubb-historia i Sverige. När det började, hur det utvecklades, hur det ser ut idag och hur det går till.
Och nej, jag tänker inte återberätta det här. Det tog Peter en timme så....någon annan dag kanske (inte troligt).

Det blev mer intressant (för mig) efter lunch, då var det nämligen Stefan Wellner från den tyska barnkanalen KIKA som föreläste och det var här vi församlade började förstå lite mer påtagligt vilken skillnad det är i budget mellan Tyskland och Skandinavien.

För det första har tyskarna hållit på i 60 år och de dubbar ALLT. Barn- och vuxenprogram. De behandlar dem likvärdigt också. Stefan hade många intressanta poänger, som de tio budord han arbetar efter i dubbning.
Det första, och viktigaste, som han jämförde med Star Treks "Prime Directive", var att en dubb inte är en imitation, det är en nytolkning. "Don't imitate - Recreate!"
För att en dubb ska bli bra måste man också addera till den. Först tar man ju nämligen bort hälften av en film eller serie - nämligen originaldialogen - och skulle man då bara fylla på med en kopia så skulle resultatet bli utspätt. Startar man istället en egen kreativ process och gör "sin grej" så adderar man.

Ett ytterligare exempel är att man i Tyskland inte gör en "översättning" såsom vi tolkar uttrycket. Stefan själv översätter inte, han är manusförfattare för den tyska versionen. Vad det betyder är att han visst tittar på originalet men gör sen ett eget, tyskt, manus.
Det är mycket tack vare lite annan budget. Stefan själv säger att när han har flow så gör han två minuter episod per timme, normalt sett en minut per timme. Med andra ord tar det honom sisådär 3-4 dagar att färdigställa manuset för en episod om 20-25 minuter.
I Sverige förväntas man som översättare leverera 3 såna episoder på en vecka. Lite skillnad.
Tyvärr är det inte ekonomiskt realistiskt att försöka få till något sånt i Sverige, särskilt inte med den prispress som är på marknaden idag.

Något som däremot är genomförbart, och som jag vill prova, var det faktum att de i Tyskland INTE har hörlurar på sig när de dubbar. Därmed hör de inte originaldialogen, vilket i sin tur leder till att de löper väldigt liten risk att hamna i "intonationsfällan" som jag kallar den - det vill säga att man visserligen pratar svenska men säger det med engelsk tonmelodi.
Definitivt något att prova hemma. Lurar - visst - men utan originaldialogen.

Stefan hade många fler kloka ord men det var om sånt som jag antingen redan visste eller om sätt att jobba som jag redan anammat, vilket i sig är skönt och betryggande att höra.

Slutligen hölls en föreläsning av Lars Thiesgaard, en dansk (röst)skådespelare och regissör som var väldigt lik Johan Wester till utseendet faktiskt.
Lars? 
Johan?

Även här kände jag till i stort sett allt som sades. Hur man ska jobba som skådespelare och regissör för att få bäst resultat, hur man jobbar gentemot distributörer med voice-tests osv. En sak kommer jag dock att ta med mig därifrån, ett tips för regiangivelser:

Om man vill att en skådespelare ska låta t.ex. mer arg, ledsen och hotfull - säg inte att han/hon ska låta mer arg, ledsen och hotfull. Börja med arg. När du fått "Arg", säg "Bra, kan du nu också låta ledsen över att du är arg?" När du fått det också, säg "Jättebra! Kör på det och tänk på att viska de två sista orden!".
Med andra ord, bygg upp en replik bit för bit istället för en hel konkarong direkt, då kommer man ingen vart.

Hoppas på mer nyttiga regitips under fredagen, då blir det workshop om regi av barn med Andrzej Maleszka,
Emmybelönad regissör av "Det magiska trädet".

onsdag 25 maj 2011

Ebeltoft - resan dit.

Jo, det var ju så att jag åkte till Ebeltoft på festival idag. Här är planet jag flög med.

På denna resa har jag gjort/råkat ut för några saker för första gången i mitt liv;
  1. Jag har aldrig varit på Bromma flygplats förut. 
  2. Jag har aldrig fått tillträde till en lounge förut.
  3. Jag har aldrig fått mitt namn utropat i högtalarsystemet på en flygplats förut: "Kan Henrik Bennetter vänligen gå till gaten för omedelbar ombordstigning."
  4. Till mitt försvar - Boarding-kortet sa boarding 18.15. Jag kom till gaten 18.17. Jag såg tjejen som ropade ut mitt namn. Precis när hon var klar kom jag fram och sa "Hoppsan! Förlåt!"
Det här är mitt rum. Det får mig att tänka på filmen 300 och vilja ropa "This! Is! Sparta(nskt)!"



Men utsikten över skolan är fin.

Sen är det ju faktiskt så att jag ätit tre middagar ikväll. En hemma med frun och barnen innan jag åkte.
En på planet och en när jag kom hit, vid strax efter kl 20.
Har sen haft förmånen att sitta och prata med barn-TV-människor från hela norden, inkluderat Färöarna och Island(!). Det här kan bli mycket, mycket, intressanta två dagar.
Imorgon torsdag är det frukost från klockan 8, sen dubbworkshop från kl 10 till kl 17 eller 18.

Nu måste jag bara bestämma mig för om jag ska sova direkt eller se säsongsavslutningen av Supernatural först. Decisions, decisions. 

Nordisk Barnmediefestival 2011

Från festivalens officiella hemsida:

NBF is a Nordic Festival for professionals involved in, or with a particular interest in, children’s tv-production.

Här ska jag spendera två dagar, främst för att vara med på seminarium/workshop om dubbning och workshop om regi av barn. Oerhört intressant och framför allt nyttigt. Ska försöka blogga lite om festivalen, intryck, tankar och erfarenheter.

Förutsatt att jag kommer iväg förstås. Flyget går ikväll, om askmolnet tillåter, men det borde det väl.
Wish me luck.




Edit: Jodå, flyget verkar gå som planerat och jag har för första gången i mitt liv hamnat på Bromma flygplats och Loungen (du vet, den för VIP-folk!) Känns som om någon har gett mig ett backstage-pass av misstag. Försöker febrilt se cool ut och inte slita åt mig alla kex, frukter och (lätt)öl som finns, för att inte tala om flashiga tidningar (som NyTeknik, Newsweek, Backstage, Grip osv.)
Det blev ett ex av Vi Bilägare. Nånting ska man väl ha å bläddra i när man är i LOUNGEN!

torsdag 14 april 2011

Barnkonvent om svtb

Det var "barnkonvent" igår. Historiens första, såvitt vi vet. Ett tillfälle att samla många, många, människor som i någon form jobbar med TV för barn i svtb, eller barnkanalen om du så vill.

Det började 9.30 och slutade inte (för mig) förrän strax efter 19 efter att ha avnjutit en mycket trevlig libanesisk buffé på Filmhuset. Tiden där emellan fylldes av rent fascinerande siffror - till exempel det faktum att 75% av Sveriges föräldrar anser att svtb är den bästa kanalen att titta på för deras barn. Vissa så till den milda grad att de till och med valt bort möjligheten att ens titta på andra kanaler.

Det säger mig att vi både har ett enormt förtroende och ett lika stort ansvar att ständigt tänka igenom det vi gör och ständigt förnya, samtidigt som vi behåller det som gett oss detta enorma förtroende. Det var också, turligt nog, temat för dagen.

För, vi är störst. Det är inte skryt, det är faktum. Men kanske borde vi bli ännu större? Hur ska det i så fall gå till? Förslagen var många, diskussion bitvis intensiv och det som var extra fantastiskt var just alla de otroligt engagerade människor som var där. Folk från Malmö till Umeå som alla brinner för att göra barn-TV som är inspirerande, nyfiken, påhittig, modig och som uppmuntrar till mångfald och att bryta könsbarriärer.
Jag fick höra talas om program som (än en gång) kommer att bryta helt ny mark och visa upp personer och företeelser som ingen annan kanal vågar.

Jag är väldigt stolt över att få vara en (liten) del av det.

onsdag 23 mars 2011

Det är skönt att det finns prestigelösa människor i Hollywood också.

Följande inlägg kommer att handla om varför jag tycker du ska visa stor respekt för D.J. Caruso.


Vem? säger du kanske. Meh! Det kommer jag ju såklart också förklara! Fattaruväl!

Ni som känner mig vet att den film som jag allra mest sett fram emot i väldans många år är Preacher. En gång i tiden när jag skrev regelbundet på Bloggywood så gjorde jag till och med ett långt inlägg om det - en önskelista över vilka jag skulle vilja se i rollistan. Det kan du läsa här.
(ytterligare Bloggywood-inlägg om Preacher hittas här.)


Sen den listan gjordes har det blivit klart vem som skriver manus, nämligen John August, som förutom att skriva mycket intressant och (självklart) initierat om både filmbranschen och många andra aspekter här i livet på sin blogg, även står bakom manuset till den första film som fick mig att gråta i vuxen ålder - Big Fish.
John twittrar också.

Nästa kugge i hjulet är regissören, igår fick jag veta att det är D.J. Caruso. Vem? säger du kanske fortfarande men vafan va' otålig du är! Jag tycker om att göra saker och ting omständigt! Okej!? Okej.

Nä, i ärlighetens namn var inte D.J. Caruso ett namn som slog an några vare sig minnes- eller känslosträngar hos mig, men ganska kvickt letade jag upp även D.J. Caruso på Twitter, helt i egensyfte såklart, jag ville att han skulle läsa mitt det där gamla Preacher-inlägget.

Så jag skickade helt enkelt följande meddelande, via Twitter, till honom:
@ Dear Preacher-director. Made a list 2009. Would be honored if you looked. In Swedish, but you'll get it.

Jag skrev utan att förvänta mig något svar, det händer ju aldrig. Men ändå...kanske, kanske...någonstans fanns ju faktiskt möjligheten att det finns en människa som tycker det kul med folk som lyssnar/följer och är intresserad av det man gör. Var D.J. Caruso en sån människa? Svaret är, som du redan gissat, ja.
För en timme sen plingade det till i Twitter:

@ great list! Love Franco, Rourke, Angelika Huston, Cooper


Så, nu förstår du väl rubriken? Jo, det värmer mitt cyniska hjärta att det faktiskt finns folk i Hollywood som kan ta sig tid att lyssna på ett stackars insnöat fan, det är värt stor respekt. 


I samma ögonblick skämdes jag över att jag inte kände till så mycket mer om den gode D.J. så jag tog en lov in på imdb...och insåg att han tidigare gjort filmer som Disturbia och Eagle Eye (som jag för övrigt recenserat här). Insåg dessutom att han ska stå för regin i filmatiseringen av en till helt fantastisk grafisk roman - Y: The last man - PLUS adapteringen av det makalöst bra spelet Dead Space

D.J. Caruso har jag nu definitivt på radarn. Man skulle kanske till och med kunna kalla mig ett fan. Prillig som en tonåring kunde jag nämligen inte motstå att twittra tillbaka:

@ Thanks! As you may have noticed, I am somewhat of a fan. All the best luck to you in production.


och


@ Btw, just realized you will be adapting Y and Dead Space. Also, that you made favourites Eagle Eye & Disturbia. Respect.


Återigen - just det, respekt. De där kommer jag nog inte att få svar på men det gör inget. Jag tycker om att berätta för folk som har gjort något bra att dom har gjort något bra. Tänk om ingen sa sånt. Fan va tråkiga liv vi skulle ha. 

tisdag 22 mars 2011

Recension: Rec 2

Det var länge sen jag såg, och recenserade, [Rec]. Länge, länge, har jag också haft [Rec 2] liggande hemma och väntat, och väntat, och väntat. Och, som den zombiefilm den är skakade den plötsligt till liv och attackerade mig skoningslöst.

Eller, zombiefilm, förresten? Njä, kanske inte. Det beror på hur man ser det. Mer om det senare.

[Rec 2] tar vid, faktiskt, några minuter före den första filmen slutar. Den är med andra ord en direkt fortsättning på ettan och delar av filmen utspelar sig samtidigt som händelserna i den, fast från en annan synvinkel.

Den är lika genialt filmad och spelad och bjuder på en hel del nya överraskningar. Det var det jag menade med "mer om det senare". Här serveras vi nämligen så småningom en ny vinkel på vad som orsakar zombiefieringen av folk. En vinkel som säkerligen får vissa att sucka men för mig var det fiffigt, "kul" och smått genialt.

Jag vill inte säga mer än såhär faktiskt, annat än att jag blev glatt överraskad, jag hade inte förväntat mig att en uppföljare kunde vara såhär bra - minst i klass med den första filmen. Den brister kanske något i logiken mot slutet men det är å andra sidan inte för logiken man ser en sån här film, eller hur?

Ännu roligare är att det på Imdb finns uppgifter om en ytterligare film i serien - Rec Apocalypse. Vad den kommer handla om antyder ju titeln rätt ordentligt. Slutet av [Rec 2] också, för den delen.


Edit: Jag är dåligt informerad. Det finns planer på TVÅ ytterligare Rec-filmer. Facebook-sidor finns dock redan. En för Rec 3 och en som jag tror är "officiell" för Rec Apocalypse. 

tisdag 8 mars 2011

And the winner is....

Tack alla som kommit med finfina förslag, de flesta har kommit via Twitter (såklart) eftersom det var det det handlade om.

Det som de flesta verkar vara överens om är att inte krångla till saker i onödan. Tyvärr var dock "Bennetter" upptaget, från redan innan jag började twittra tydligen. Synd. Sen finns numera både min bror, svägerska och systerdotter på twitter så för enkel- och kortninghetens skull blir det hbennetter.

5 bokstäver kortare i alla fall, alltid något!

Tack för alla förslag! Om du nu så vill, följ mig på twitter under mitt "nya" namn.

fredag 25 februari 2011

Vad ska jag ändra till?

Vissa av er kanske känner till att jag twittrar? Ja, det är väl så att det är det jag gör mest, mer än att blogga.
Det har lätt blivit så - för att det är snabbt och enkelt men även för att jag "sparar" bloggen till mer djuplodande (yeah, right) saker som kräver mer text.

Hursomhelst, jag har precis insett att mitt twitter-namn är väldigt långt. "henrikbennetter" använder upp många av de där 140 tecknen som man har om man ska svara mig, så jag tänkte utlysa en liten önskan, nästan tävling.

Kom på ett bra twitternamn till mig så använder jag mig av det. Vinnaren får den stora äran av att ha "döpt" mig, och att därmed för evigt få skina på internethimlen.

Shoot. Kommentatorsfältet väntar.

torsdag 27 januari 2011

Saker som förbryllar mig men som jag ändå på någon nivå förstår

* Snubben som bor i ett litet pyttelitet radhus i ett litet radhusområde, men kör Hummer.

* Varför man alltid tvingas titta på reklam före det klipp man egentligen vill se bara för att man väljer HD-kvalitet (ex G4TV)

* Varför människor som kallar sig "djupa", 99 gånger av 100, är de mest ytliga.

* Vecko-revyn.

* Puckon som skriver larviga blogginlägg om andras fel och brister istället för att rannsaka sig själva.

onsdag 19 januari 2011

Surprise!

Folk som känner mig vet, och nu även du, att överraskningar är det bästa jag vet. Det går dessutom igen i allt.
Den bästa musiken jag vet är den som jag inte vet vart den ska ta vägen. Band och musiker som Presidents of the United States of America, Ben Folds, Säkert m fl hittar därför väldigt ofta in i mina öron eftersom jag aldrig vet hur nästa låt kommer att låta.

Jag undviker samma harang och exempel med filmer eftersom du redan fattat poängen, men jag måste tipsa om den i särklass roligaste tv-serie som jag tror någonsin har existerat, bara för att det - just det - är TOTALT oförutsägbart. Eller snarare är programmets huvudperson, Karl Pilkington, totalt oförutsägbar. Det enda man vet är att han kommer att säga något komplett galet, man vet bara inte vad det blir.

Jag talar givetvis om det helt geniala "An idiot abroad", eller "En idiot på resa" som den svenska titeln är.
Det bara råkar vara så att det ska börja gå i svt också. Torsdagar 22.45 i svt1 med flertalet reprischanser.
En prolog är redan sänd, se den i svt play genom att klicka här.

Om du inte skrattar är du en idiot. Och i så fall kanske du ska slå en signal till Ricky Gervais och Stephen Merchant.


tisdag 18 januari 2011

Opera

Nej, inte webbläsaren. Ej heller såp-varianten. Riktig Opera. Eller ja, inte den där nidbilden med tjocka damen och allt utan modern Opera med en twist - med amatörer.

Vi säger såhär istället: Gareth Malone. Den stilige unge mannen som med enormt engagemang och raka puckar år efter år inspirerat pojkar och sen ett helt samhälle till körsång. Den här gången har han fått något riktigt svårt att bita i. Just det, Opera. Som vanligt med ett antal människor som inte har någon som helst erfarenhet, i det här fallet både ungdomar och deras mammor.

Ännu en fascinerande resa längs med oanad potential. Ännu en säsong av Kören. Start ikväll klockan 20 i svt1. Tjuvtitta här. Det är ju trots allt en väldigt trevlig speakerröst i serien också.

torsdag 13 januari 2011

För dig som tror på kärleken

Eller rätt och slätt du som inte känner för att titta på Antikrundan.

Ikväll börjar dokumentärserien "Hemliga prinsessor", uppföljaren till "Hemliga prinsar".
Serien följer tre helt och hållet riktiga prinsessor som, under hemlig identitet, beger sig ut i ett helt vanligt (nåja) brittiskt samhälle i jakt på kärleken - utan att berätta vilka de egentligen är.

Kulturkrockar utlovas, men också rent absurbt otrolig tur i kärlek.

4 delar med start ikväll klockan 20 i svt2 och med rätt så trevlig berättarröst, om jag får säga det själv. Titta gärna.

tisdag 11 januari 2011

Nummer 3

Hack i häl på gårdagens bloggning;
Mitt lilla hjärtebarn "A gURLs wURLd" eller "Kompisar på nätet" har seglat upp som det tredje mest sedda programmet i svt play, endast slaget av kolosserna Hipp Hipp och Stjärnorna på slottet men före exempelvis På spåret och Drottningoffret.

Se själv!

Mest sedda i svt play.

Japp. 2011 börjar bra!
Published with Blogger-droid v1.6.5

måndag 10 januari 2011

Ja må jag leva!

Nyss var det jul igen. Nu är det nu igen, i det här fallet 2011.

2010 avslutades "on a high note". Utan att gå in på för mycket detaljer firades nyår tillsammans med godaste vännerna på barnfamiljvänligast möjliga sätt.

Även två dagar före det fanns det anledning att fira, då jag inträdde i det som kallas medelåldern. Jepp, jag fyllde 40. En på det stora hela mycket angenäm upplevelse eftersom min underbara fru Anna fixade champagnefrukost och sen bjöd ut mig på stan för shopping, otroligt god middag på Vassa Eggen och dessutom (barnfri) övernattning på Hotell Anglais. Bliss.

Och, just det, det återkopplar ju till den där intervjun som TT gjorde med mig för dryga månaden sen. Den blev ju publicerad lite här och där. För den som är intresserad följer här en liten länklista men det är ju i princip samma artikel överallt, eftersom det är TT som gjort den och diverse tidningar köpt en och samma från dem.

Hur som helst - god fortsättning! Nu kör vi!


Det har sagts mig att det också publicerades i Ystads Allehanda och Sundsvalls-tidningen, men de hittar jag inte på nätet. Vet du någon mer stans, skriv gärna i kommentarsfältet!