Det var "barnkonvent" igår. Historiens första, såvitt vi vet. Ett tillfälle att samla många, många, människor som i någon form jobbar med TV för barn i svtb, eller barnkanalen om du så vill.
Det började 9.30 och slutade inte (för mig) förrän strax efter 19 efter att ha avnjutit en mycket trevlig libanesisk buffé på Filmhuset. Tiden där emellan fylldes av rent fascinerande siffror - till exempel det faktum att 75% av Sveriges föräldrar anser att svtb är den bästa kanalen att titta på för deras barn. Vissa så till den milda grad att de till och med valt bort möjligheten att ens titta på andra kanaler.
Det säger mig att vi både har ett enormt förtroende och ett lika stort ansvar att ständigt tänka igenom det vi gör och ständigt förnya, samtidigt som vi behåller det som gett oss detta enorma förtroende. Det var också, turligt nog, temat för dagen.
För, vi är störst. Det är inte skryt, det är faktum. Men kanske borde vi bli ännu större? Hur ska det i så fall gå till? Förslagen var många, diskussion bitvis intensiv och det som var extra fantastiskt var just alla de otroligt engagerade människor som var där. Folk från Malmö till Umeå som alla brinner för att göra barn-TV som är inspirerande, nyfiken, påhittig, modig och som uppmuntrar till mångfald och att bryta könsbarriärer.
Jag fick höra talas om program som (än en gång) kommer att bryta helt ny mark och visa upp personer och företeelser som ingen annan kanal vågar.
Jag är väldigt stolt över att få vara en (liten) del av det.
