Nog med hårklyverier. Vidare till vad som har hänt idag:
På schemat stod "Workshop Dubbing" men i ärlighetens namn var väl "Workshop" fel ord eftersom det mer handlade om föreläsningar. Först ut var svenske Peter Sjöquist.
Och, ingen skugga över Peter, men det han pratade om var sånt som jag redan visste - eftersom han pratade om dubb-historia i Sverige. När det började, hur det utvecklades, hur det ser ut idag och hur det går till.
Och nej, jag tänker inte återberätta det här. Det tog Peter en timme så....någon annan dag kanske (inte troligt).
Det blev mer intressant (för mig) efter lunch, då var det nämligen Stefan Wellner från den tyska barnkanalen KIKA som föreläste och det var här vi församlade började förstå lite mer påtagligt vilken skillnad det är i budget mellan Tyskland och Skandinavien.
För det första har tyskarna hållit på i 60 år och de dubbar ALLT. Barn- och vuxenprogram. De behandlar dem likvärdigt också. Stefan hade många intressanta poänger, som de tio budord han arbetar efter i dubbning.
Det första, och viktigaste, som han jämförde med Star Treks "Prime Directive", var att en dubb inte är en imitation, det är en nytolkning. "Don't imitate - Recreate!"
För att en dubb ska bli bra måste man också addera till den. Först tar man ju nämligen bort hälften av en film eller serie - nämligen originaldialogen - och skulle man då bara fylla på med en kopia så skulle resultatet bli utspätt. Startar man istället en egen kreativ process och gör "sin grej" så adderar man.
Ett ytterligare exempel är att man i Tyskland inte gör en "översättning" såsom vi tolkar uttrycket. Stefan själv översätter inte, han är manusförfattare för den tyska versionen. Vad det betyder är att han visst tittar på originalet men gör sen ett eget, tyskt, manus.
Det är mycket tack vare lite annan budget. Stefan själv säger att när han har flow så gör han två minuter episod per timme, normalt sett en minut per timme. Med andra ord tar det honom sisådär 3-4 dagar att färdigställa manuset för en episod om 20-25 minuter.
I Sverige förväntas man som översättare leverera 3 såna episoder på en vecka. Lite skillnad.
Tyvärr är det inte ekonomiskt realistiskt att försöka få till något sånt i Sverige, särskilt inte med den prispress som är på marknaden idag.
Något som däremot är genomförbart, och som jag vill prova, var det faktum att de i Tyskland INTE har hörlurar på sig när de dubbar. Därmed hör de inte originaldialogen, vilket i sin tur leder till att de löper väldigt liten risk att hamna i "intonationsfällan" som jag kallar den - det vill säga att man visserligen pratar svenska men säger det med engelsk tonmelodi.
Definitivt något att prova hemma. Lurar - visst - men utan originaldialogen.
Stefan hade många fler kloka ord men det var om sånt som jag antingen redan visste eller om sätt att jobba som jag redan anammat, vilket i sig är skönt och betryggande att höra.
Slutligen hölls en föreläsning av Lars Thiesgaard, en dansk (röst)skådespelare och regissör som var väldigt lik Johan Wester till utseendet faktiskt.
Lars?
Johan?
Även här kände jag till i stort sett allt som sades. Hur man ska jobba som skådespelare och regissör för att få bäst resultat, hur man jobbar gentemot distributörer med voice-tests osv. En sak kommer jag dock att ta med mig därifrån, ett tips för regiangivelser:
Om man vill att en skådespelare ska låta t.ex. mer arg, ledsen och hotfull - säg inte att han/hon ska låta mer arg, ledsen och hotfull. Börja med arg. När du fått "Arg", säg "Bra, kan du nu också låta ledsen över att du är arg?" När du fått det också, säg "Jättebra! Kör på det och tänk på att viska de två sista orden!".
Med andra ord, bygg upp en replik bit för bit istället för en hel konkarong direkt, då kommer man ingen vart.
Hoppas på mer nyttiga regitips under fredagen, då blir det workshop om regi av barn med Andrzej Maleszka,
Emmybelönad regissör av "Det magiska trädet".
