Späckad höst

"Vad är det på gång då?" är väl den fråga som jag vant mig vid är den vanligaste jag får nu för tiden.
Det är mycket på gång, är svaret. Här är korta exempel på de serier jag ska dra igång dubbning av de närmaste dagarna:

Young Dracula (Den unge greve Dracula). Live-action. Berättelsen om Vladimir, som tillsammans med sin syster Ingrid och deras despotiske far (Greven) flyttar till en vanlig engelsk stad i ett försök att börja om. Eller det vill säga, Vladimir vill börja om och vara en vanlig pojke medan hans far vill fortsätta suga bönders blod och syrran Ingrid vill bli favorit istället för totalt ignorerad av sin far. Serien har tidigare sänts textad i SVT.



For better or for worse (I nöd och lust). Animerad serie efter seriestrip-förlaga. En lite mer vuxen serie kan man säga, varje avsnitt inleds med att själva serieskaparen berättar en liten anekdot. Serien har tidigare sänts textad i SVT.



Worst witch (En hopplös häxa). Live-action om Mildred Hubble, den enda flickan med icke-häxa-påbrå som blir intagen som första-års-elev på häxskola. Lite Harry Potter-känsla såklart, med idel flickor i rollerna och en härlig Nurse Ratched-liknande lärarinna. Serien har tidigare sänts textad i SVT.




Jag sparar det bästa till sist, nämligen The Sparticle Mystery (ingen svensk titel satt ännu). Live-action. En modern sci-fi-take på Flugornas herre är den närmaste liknelse jag kan göra.




Sen tidigare är också följande serier under produktion:
MI High, säsong 5. Den sista säsongen av den OERHÖRT populära agentserien.



Byggare Bob, säsong 18, som precis som säsong 17 (se exempel nedan) numera är datoranimerad.



Rob the Robot. Mycket söt och gulligt snusförnuftig animerad serie om Rob och hans vänner som reser till nya planeter och lär sig nya saker i varje avsnitt.



Ytterligare ett par serier tillkommer för min del, nämligen Serious Ocean (som tidigare sänts textad i SVT) och Djungelboken (vars delar 1-33 rullade i sommarlov i somras).

Dessutom en riktigt litet glädjepiller till animerad serie - Poppy Cat (Katja Katt) - vars ägare, den lilla flickan Lara, i varje avsnitt berättar små underbart fantasifulla historier om sin älskade katt och hennes vänner.

Även i dessa videolösa, men i alla fall länkade, exempel vill jag spara det bästa till sist. Nämligen den australiska serien My place (Min plats). En fantastiskt välskriven serie med en genial plot-point. Alla berättelser utspelar sig nämligen med tio års mellanrum, bakåt i tiden, och kretsar kring ett stort träd där barn från tid till tid lekt och levt. Kolla gärna in hemsidan, den är vacker och tankeväckande - precis som serien.

Inga datum är satta för premiär av dessa serier ännu, förutom 17:e säsongen av Byggare Bob (om du klickar på länken får du höra den svenska versionen av klippet ovan) som drog igång igår, den 22/8. Måndagar, 18.15, i ettan.

*pust*

Om saknad

Hej.

Jag är tillbaka. Jag vet inte om du saknat mig och det gör inget om du inte har det, mitt första inlägg på ett par månader kommer ändå att handla om saknad - av en väldigt speciell anledning.

Igår fick jag nämligen förmånen att gå på galapremiären av Anders Grönros nya film Jag saknar dig.
En film som undviker att hänfalla åt klichéer och som går sin egen väg. Som berättas genom brottstycken av minnen, upplevda av en tjej som förlorar det som hon inte helt och fullt insåg var det viktigaste i hennes liv.

En film som känns oerhört äkta - och det här är kanske svårast att förklara: Jag retade mig nämligen inledningsvis på skådespeleriet, tills jag insåg att det var för att det kändes som att de inblandade inte spelade - de VAR sina roller. Detta, tillsammans med det jag tidigare sa att inga klichéer tilläts ta sig in i filmen gjorde hela upplevelsen väldigt verklig och, just, äkta.

Exempel: En av de starkaste scenerna utspelar sig i en kyrka, där en ung man i vredesmod vrålar ut en låt han skrivit till begravningen. Låtens text och karaktär är inte av den vanliga sort man hör i en kyrka, milt sagt, men ändå struntar man i eftermälet. Det lämnas därhän och vi får tänka själva - det är inte det som är det viktiga.

En tonårsförälskelse skildras också rent och äkta, utan onödigt exploaterande av den eller onödigt liggande om vi säger så. Också befriande och, tycker jag, äkta.

Dialogen är dessutom magnifik. Här har ingen vuxen lagt orden i mun på ungdomarna det handlar om. De pratar som de pratar på riktigt, det låter inte brådmoget.

Alltså, om du inte har förstått det än. Gå och se Jag saknar dig, bara du är beredd på att gråta floder. Ibland blandat med salig glädje av den kanske mest smärtsamma sort du någonsin upplevt.

För även den djupaste smärta har en mening.



Jag saknar dig har biopremiär den 19:e augusti.