Where no man had gone before

Ja, det är en pretentiös rubrik men å andra sidan är jag en ganska pretentiös person. På gränsen till irriterande, säger vissa. I'm OK with that.

Här är den i alla fall. Påannonsen för seriestarten av Star Trek Voyager i SVT den 15/6 1998. Historien bakom och hur den så småningom kom att finnas här, på DuTuben, i digital form är lite småkul. Så jag berättar den.
Förlåt, men jag måste. Humor me.

Historien börjar egentligen i mars 1998 när jag, efter att ha återvänt till Stockholm från Växjö och en tid som programledare/reporter för Musikbyrån, fick frågan om jag ville pröva som hallåman i SVT. Eller nä, det börjar faktiskt lite längre bak än så.

Exakt när minns jag inte, men vid ett tillfälle i Växjö fick vi besök av en (tror jag) programinköpare på SVT Stockholm. Vad han pratade om kommer jag inte ihåg men vid ett tillfälle nämnde han bristen på bra science-fiction i SVT och nämnde specifikt Star Trek som exempel.

Omedelbart efter det mötet berättade jag för honom att det hade börjat en ny Star Trek-serie i USA, som hette Voyager. Det kände han inte till men skulle ta med sig den informationen "hem" och tyckte också att jag skulle maila lite folk i huvudstaden och berätta mer. Vilket jag gjorde. Och sen glömde.

Tills det blev maj 1998 och jag började jobba som hallåman/programpresentatör på SVT och fick höra att Star Trek Voyager skulle börja visas i juni. Jag blev, såklart, eld och lågor och började genast tjata på min chef om att få göra något "speciellt" till seriestarten eftersom jag visste hur mycket det skulle betyda för alla ST-fans därute. Inte min påannons alltså, att Voyager skulle börja. Ingenting annat (riktigt SÅ stort är inte mitt ego).

Jag behövde i alla fall inte tjata särskilt länge och idén var redan klar i mitt huvud. Uniform skulle jag såklart ha, men eftersom jag inte hade någon själv var jag tvungen att låna en.
Av vem kommer jag faktiskt inte ihåg och mina efterforskningar i frågan har inte gett något riktigt resultat men jag är tämligen säker på att Pia Steen, välkänd Trekker i Sverige, hade
något med saken att göra. Tack Pia. Om inte annat så för en massa andra saker, andra påor jag gjort till exempel, men det återkommer jag till i framtida inlägg.

Så, uniformen fixad och så måste jag såklart flika in en massa referenser till klassisk Star Trek i själva påan. Men det behövdes något mer, något grädde på moset, någon prick över i:et.
En bortbeamning - såklart!

Den som skulle komma att göra den animationen var min kompis Markus Manninen, som då hade ett eget litet bolag som jobbade med datoranimation. Det kan tilläggas att Markus från det gick till att jobba med datoranimation och specialeffekter först i London och sen i Los Angeles där han idag jobbar som Visual effects Supervisor på Dreamworks Animation, senast med Oscarsnominerade Kung Fu Panda.

I min lilla hjärna är det såklart allt tack vare hans arbete med min Star Trek-påa.

Redigering, ljudläggning och bortbeamningsanimation gjordes i alla fall på hans då någorlunda oansenliga lilla kontor på Birger Jarlsgatan. Det var nattligt arbete och betalningen bestod av en sjuttis vodka.

Klipp till nutid, eller i alla fall något år sen då alla anställda på SVT ombads att bidra med sånt som de tyckte var värt att spara för eftervärlden - det skulle digitalieras och in i arkiven.
På hyllan i mitt skåp låg tre gamla VHS-kassetter. Jag skickade in dem allihop.
(vad som var på de andra kassetterna kommer du också att få se så småningom)

Sen glömde jag bort dem igen. Tills det plötsligt en dag damp ner först ett mail och sen tre DVD:er i mitt postfack.

Någon månad senare kom det ett mail till programupplysningen med en fråga om SVT hade möjlighet att sända de där påorna igen. Vart bollen rullat sen vet du kanske, eftersom du läser det här, men det faktum att jag förärades en väldigt fin utmärkelse gjorde såklart sitt till. Jag kände helt enkelt att jag, trots mina egna aversioner i frågan, skulle lägga upp påan till allmän beskådning igen.

Jag har nämligen lite blandade känslor inför påan. Det första som slog mig när jag såg den igen var nämligen att den är ganska kass. Den är rent av tråkigt utförd, jag har ingen energi, ingen glöd och det känns nästan som att jag inte tror på det jag säger. Jag vet såklart att det har att göra med att jag var både ung och väldigt grön, plus ganska nervös trots att det inte var direktsändning.

Icke desto mindre lägger jag allt det åt sidan med förhoppningen att du inte har somnat eller färgats för hårt av min självkritik. Hoppas helt enkelt att du tar det för vad det är.

Vad det nu är.

Tack för att du tittar. Du och de andra fyra. Live long and prosper.