Med bra skådisar blir det ännu bättre

*svisch!* Det är april, nästan maj. Nog om det.

Jag har haft ett sånt där underbart Hallelujah-moment. För detta vill jag tacka Stasse Soulis, Josephine Bornebusch och Anna Isbäck. 

Stasse ger röst åt Eddie, änkling med sonen Johnny som flyttar in hos frånskilda Line (Josephine) som har döttrarna Johanna och Katrin (Anna). 

I episod 3 utspelar sig en scen som du behöver denna bakgrundsinfo för:

Johnny har fått ta över Katrins rum, eftersom hon bor mest hos sin pappa, men Johnny trivs inte.

I ett försök att testa gränserna frågar han sin pappa om han får måla (det tidigare rosa) rummet svart. 

Efter viss tvekan får han ja. 

Katrin däremot blir skogstokig eftersom hon plötsligt får för sig att flytta tillbaka till sin mamma, de har ett avtal att om det inte funkar för Katrin att bo hos sin pappa så ska hon få flytta tillbaka. Vad hon inte berättat för sin mor är att hennes pappa förbjudit Katrin att låta pojkvännen Sveinung sova över. 

Scenen där Eddie, Line och Katrin har ett gräl i Katrins tidigare, numera Johnnys, rum är därför helt magisk.

Såklart också i original, men jag vågar mig till att säga att Stasse, Josephine och Anna för in så mycket känslor i det att det nästan blir bättre. De förstår sina karaktärer så oerhört väl att de adderar små, små, nyanser, konstpauser och tonförändringar för att göra scenen så oerhört tät, rent av laddad. 

Bara Annas sätt att säga "Hur kan du veta det!?" när hennes mor, alltså Josephine, plötsligt avslöjar att hon vet allt genom att fråga "Är det på grund av det där med Sveinung" - superbt! 

Jag längtar så mycket till att ni ska få se det, spelet dem emellan. Det är en scen som jag i framtiden kommer att lyfta fram som ett skolexempel på hur bra dubb ska låta. Men ni får vänta till i sommar. Mer information om det längre fram. Juni, vänner. Juni.