OBS!

Observera att bloggen inte är kopplad till, eller officiell för, SVT. Åsikter och tankar är mina egna och privata.

fredag 4 juni 2010

Recension: The Road

Boken The Road var den första bok som fått mig att gråta. Filmen lyckas med samma sak.

Till skillnad från Död snö, som jag recenserade häromdagen, så har The Road hela tiden ett syfte med varje scen och varje rollfigur har sin tydliga motivation. Till och med mamman, även om den är lite mer otydlig.

Pappan tänker göra allt, verkligen ALLT, för att hans son ska överleva. Sonen själv tänker inte vika från sin fars sida. Rövarna de stöter på har också sin tydliga, otäcka, motivation till varför de gör vad de gör. Alla vill helt enkelt överleva, med hjälp av mer eller mindre vidriga metoder.

För det är lika bra att säga det med en gång: det här är "Feel-bad movie of the year". Sällan har en film fått mig att må så illa och vara så rädd för framtiden som denna. Allting är FRUKTANSVÄRT dystert. Hela världen brinner och ingenstans ser man till vare sig djur eller växtlighet, i alla fall inga levande såna.

De enda man ser är människor och här kommer kanske min enda lilla invändning - är det inte lite väl få människor? Jag menar, hur illa det än är så har människor en förmåga att samla sig och försöka återuppbygga - men det har man helt skalat bort här, precis som i boken i och för sig så den följer den troget. Men. I alla fall. Det var något jag saknade i boken också.

Däremot har jag inga invändningar mot varför vi aldrig får veta varför världen har gått under. Våra huvudpersoner har heller aldrig fått veta så - precis som de - kastas vi in i en okänd, dyster och vansinnig värld där man inte kan ta något eller någon för given.

Viggo Mortensen är för övrigt helt superb. Kodi Smit-McPhee likaså. Man känner deras smärta och strimmor av hopp. Man känner allt så...oerhört mycket. Säkert påverkade filmen mig extra mycket eftersom jag såg mig själv och min egen son i dem och hur mycket jag själv skulle offra för att hålla honom vid liv. Då frågar jag mig bara varför far och son aldrig säger att de älskar varandra? Men så tänker jag att det kanske är syftet för oss som ser den, att inse att vi måste, måste, berätta för de vi älskar att vi gör det så att det en dag plötsligt inte är för sent.

Betyg: 5 av 6

Inga kommentarer: