Star Treks bästa ögonblick har, för mig, alltid inneburit någon form av tidsresa/paradox. Och här har vi ”a doozy” kan man lugnt säga, hela den verklighet och den canon vi trekkers så stenhårt nött in i våra nördighetsvalv formligen skjuts skiten ur och det är alldeles fantastiskt.
Jag har några småinvändningar;
* När man ändå bestämt sig för att göra om, hade vi inte kunnat förskonas en (visserligen väl utförd) ryskt dialekttalande Pavel Chekov?
* Det var nästan för mycket action. Jag hade kunnat tänka mig att ta bort två, kanske tre, actionsekvenser – särskilt den med Kirk på en isplanet kändes inte nödvändig alls.
Detsamma gäller biljakten i början, den hade inte behövt vara så...frenetisk.
* För mitt största problem med filmen krävs en SPOILERVARNING!
Faktiskt...besegrar de ju inte skurken. Visst, de lyckas spränga hans skepp, men i och med att han var från framtiden och lyckas ändra det förflutna så har de inte ställt saker till rätta. Det var det enda som INTE kändes Star Trek i hela filmen.
Men på det stora hela - tuffare, skönare, roligare, bättre Star Trek – mycket väl värd att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar